Lärare måste ha beredskap för mer heterogena elevgrupper

Publicerad 2 maj 2017
Text: Anette Bodinger

Torun Rudin, enhetschef på Skolverket.
Torun Rudin, enhetschef på Skolverket.
– Utvecklingen av gymnasieskolan måste ske löpande i förhållande till vårt samhälle och till alla elever, säger Torun Rudin, enhetschef på Skolverket, som lyfter fram växande och allt mer heterogena elevkullar som några av gymnasieskolans största utmaningar.

Idag läser 343 900 elever i gymnasieskolan, en ökning med sex procent jämfört med förra läsåret. Utvecklingen är förväntad beroende på större elevkullar, men den främsta orsaken är att antalet nyanlända ökat. Den ökande trenden ser ut att fortsätta vilket ställer nya krav på både skolor och lärare.
– Heterogena elevgrupper för till exempel med sig att alla lärare behöver kunna arbeta med ett språkutvecklande arbetssätt så att även elever som inte har svenska som modersmål får sina behov tillgodosedda i klassrummet, säger Torun Rudin.
På frågan om framtidens gymnasielärare kommer att bli mer specialiserade och ha större tillgång till olika stödfunktioner i klassrummen, eller om de får ett bredare uppdrag svarar Torun Rudin att det finns olika utvecklingsvägar att välja mellan.
– Helt klart är dock att morgondagens lärare måste ha en beredskap för de blandade elevgrupper som rymmer både elever utan någon egentlig skolbakgrund, nyanlända med god skolbakgrund och elever som gått hela sin uppväxt i skolan i Sverige.

I samklang
En annan utmaning för svensk gymnasieskola är att cirka en tredjedel av alla elever inte når en examen inom tre år.
– Ungdomar som kommit sent till Sverige dominerar gruppen och det är heller inte rimligt att tro att dessa elever i varje enskilt fall kommer att bli behöriga till ett nationellt program innan 20 års ålder. Här är det viktigt att introduktionsprogrammen kan möta dessa elevers behov och ge dem en bra förberedelse för ett yrke eller fortsatta studier, säger Torun Rudin, som även påpekar vikten av att själva utbildningssystemet anpassas.
– Vi vet att en ofullständig gymnasieutbildning innebär stor sårbarhet för individen på arbetsmarknaden. Den som inte lyckas nå målen i ungdomsgymnasiet måste därför kunna erbjudas goda möjligheter inom vuxenutbildningen. I grunden handlar det om att såväl gymnasieskolan som vuxenutbildningen behöver fortsätta utvecklas i samklang med det omgivande samhället och utifrån de elevgrupper vi har att möta.