Skolan uppfyller inte läsa-skriva-räkna-garantin

Läsa-skriva-räkna-garantin, som infördes i skollagen inför höstterminen 2019, har inte fått önskad effekt. Enligt en enkät­undersökning från Lärarnas Riksförbund anser 47 procent av lågstadielärarna att skolledningen inte anpassat verksamheten utifrån garantin. 58 procent uppger att stödinsatser oftast inte sätts in i rätt tid.

Läsa-skriva-räkna-garantin finns för att skolor tidigt ska uppmärksamma elever i förskoleklass och på lågstadiet som riskerar att inte nå kunskapskraven i svenska, svenska som andraspråk eller matematik.
– Det är alarmerande att nästan hälften av lågstadielärarna anser att skolledningen inte anpassat verksamheten för den nya garantin, trots att de haft gott om tid till förberedelser. Två tredje­delar av lärarna saknar speciallärare i den utsträckning de skulle önska på sin skola. Nu har bristen på speciallärare verkligen blivit påtaglig. Det är otroligt viktigt att huvudmännen anställer fler speciallärare och ser till att villkoren blir gynnsamma för de som väljer att vidareutbilda sig till speciallärare, säger Sara Svanlund, 2:e vice förbundsordförande i Lärarnas Riksförbund.

”Två tredje­delar av lärarna saknar speciallärare i den utsträckning de skulle önska.”

Riktad finansiering behövs
Konsekvenserna av att kommunerna inte uppfyller kraven för läsa-skriva-räkna garantin är att skolorna går miste om möjligheten att sätta in stöd till de elever som behöver det redan på ett tidigt stadium. Utan nödvändiga baskunskaper riskerar de att få svårigheter längre fram i sin skolgång, vilket kräver än mer specialpedagogiska resurser.
– Det behövs fler lärare och mindre elevgrupper för att lärarna ska ha möjlighet att göra en enskild bedömning av varje elevs kunskapsnivå. Vår undersökning visar att vi behöver rikta finansiering ännu tydligare mot de elevgrupper där det finns stora behov, som barn med olika typer av diagnoser eller barn med ett annat modersmål än svenska, säger Sara Svanlund.

Stärk specialläraryrket
Hon upplever att många lågstadielärare är frustrerade över att inte kunna sätta in de resurser som behövs till de elever som behöver dem, inte minst eftersom mycket evidens visar på vikten av tidiga insatser. Det kan i sin tur ge upphov till etisk stress bland lärarna.
– Politiker och huvudmän bör även ta fasta på att hela 70 procent av lågstadielärarna uttrycker ett ökat behov av lärarassistenter. Vad gäller bristen på speciallärare så rör det sig givetvis om ett delat ansvar mellan huvudmännen och staten, då det är staten som ansvarar för utbildning av lärare, special­lärare och specialpedagoger. Men det är fortfarande huvudmännen som ansvarar för att anställningsvillkoren är tillräckligt attraktiva så att det lönar sig att utbilda sig till lärare eller vidareutbilda sig till speciallärare eller specialpedagog, säger Sara Svanlund.