Att hålla i ett utvecklingssamtal kan vara en utmaning – men att se framåt är det viktigaste med samtalet. Läraren Karin Boberg ger sina bästa tips.
Karin Boberg har jobbat i skolans värld i 20 år och har bland annat gett ut böckerna ”Att äga klassrummet” och ”Att äga läraryrket”. Till hösten kommer även boken ”Att äga motivationen” ut. Karin Boberg driver också bloggen ”Karinbyggerundervisning” där hon bland annat skriver om utvecklingssamtal, enligt henne ett centralt verktyg.
– Det som kommer fram under samtalet använder jag mig av i mötet med eleven resten av året; som lärare får man värdefulla ingångar till arbetet. Det är viktigt att knyta kontakt med vårdnadshavarna, framför allt när det kommer till elever som inte har lust att komma till skolan eller som kan hamna i konflikter av olika anledningar. Då är det viktigt att vårdnadshavarna känner att vi jobbar tillsammans och att vi kan kroka arm med varandra, säger Karin Boberg.
”Ett missförstånd från föräldrarnas sida är ofta att de tror att läraren ska berätta hur det går för barnet.”
Framåtblickande
Då Karin jobbar på högstadiet låter hon numera eleverna svara på ett digitalt formulär.
– De får klicka i hur de tycker att det går i de olika ämnen och om de har någon fråga till läraren. Ett missförstånd från föräldrarnas sida är ofta att de tror att läraren ska berätta hur det går för barnet, men samtalet ska handla om vart man ska, vara framåtsyftande, säger Karin Boberg.
Innehåll och tyngdpunkten för samtalet kan variera något beroende på ålder, men alla har framåtblickandet gemensamt.
– Det handlar mycket om att bryta ner saker och ting. Vi är på väg hit, du ska läsa den här boken på 200 sidor, vad behöver vi göra den här lektionen, veckan, terminen för att hamna vid målet? Oavsett om vi ska läsa historia eller matte gäller det att få eleverna att förstå de små segmenten och väva ihop till sammanhang. Och hela tiden är frågan: Vart är vi på väg?
Separat samtal
Det är viktigt att hålla ett positivt och ganska lättsamt fokus på utvecklingssamtalen, tycker Karin Boberg.
– Om föräldrarna är missnöjda på något sätt eller känner en oro kring barnet ska man ta det vid ett annat möte, då också till exempel en kurator kan vara med om det behövs.