När Rasmus Neideman började studera till lärare i början av 1990-talet var det främst ämnet, biologi, som lockade.
– Det var först när jag kom ut på praktik som jag insåg hur kul läraryrket är. Jag träffade ungdomar både från NT och fordonsprogrammet och upptäckte att jag kunde hantera båda grupperna rätt bra trots deras olikheter och skilda intressen. Där någonstans insåg jag att läraryrket var det som gällde.
Efter avslutad lärarutbildning och en magisterexamen i biologi började Rasmus Neideman att arbeta på Norra Real i Stockholm. Sedan dess har det gått 18 år.
– Jag överdriver inte om jag säger att jag har lärt mig något nytt varje dag. Det har varit ett kontinuerligt tillflöde av utveckling och nya utmaningar. Under fyra år hade jag även förmånen att bedriva forskarstudier på halvtid, med bibehållen lön.

Forskningsfokus
Studierna i marinekologi ledde fram till en licentiatexamen, därefter ägnade han två år åt doktorandstudier, sedan blev längtan efter klassrummet och eleverna för stor.
– Jag saknade dynamiken i klassrummet och insåg att jag ville göra mer än sitta på kammaren och skriva. Det har varit fantastiskt att ha fått den här möjligheten, mina forskarår har också ökat förståelsen för skolans styrdokument.
Idag har Rasmus en lektorstjänst och är utvecklingsledare för Norra Reals inriktning mot naturvetenskap och forskning.
– Det är mitt skötebarn idag, en stor del av undervisningen bedrivs med forskningsfokus.
Tidningarnas rubriker upptas ofta av ord som lärarflykt. För Rasmus Neideman har det aldrig varit aktuellt att söka sig någon annanstans.
– Här har jag funnit en miljö där det hela tiden finns möjligheter att utvecklas. Jag har bland annat haft förmånen att delta i flera olika skolledarutbildningar och kommer på sikt kanske att söka mig till skolledarspåret. Men även om jag skulle bli rektor en dag skulle jag se till att kunna undervisa på deltid. Det finns en vilja att utvecklas hos ungdomarna, deras drivkraft är stimulerande och får mig att känna likadant för egen del.

”Stimulerande med ständigt nya utmaningar”

– På tidigare jobb hände det att jag hade söndagsångest. Det har jag inte haft en enda gång sedan jag blev lärare. Ett bra tecken, säger Jonas Melin, som sedan tio år tillbaka arbetar som bild- och medielärare på S:t Eriks gymnasium i Stockholm.

Jonas Melin började studera till lärare vid nyss fyllda 30.
– Jag tog en magisterexamen i bildpedagogik vid Konstfack 2006 och fick sedan jobb här på S:t Eriks gymnasium.
Karriären började som lärare i bild, animation och digitalt skapande. Efter några år axlade Jonas Melin rollen som arbetslagsledare. Sedan i höstas är han förstelärare inom ämnet formativ bedömning.
– Jag har hamnat helt rätt och det blir bara roligare med tiden. Under de tio år som gått sedan starten har jag hela tiden fått nya utmaningar och möjligheter att utvecklas. Idag är jag bland annat med och utvecklar animationsprofilen här på skolan.

Variation
Tjusningen med gymnasieläraryrket är enligt Jonas Melin att jobba med människor i kombination med att ingen dag är den andra lik.
– För att trivas som lärare måste du tycka om att kommunicera, förklara, beskriva och tycka att ditt ämne är intressant. Om de kriterierna är uppfyllda så är detta världens bästa jobb. Det kan vara slitsamt emellanåt, visst, men det slitsamma vägs upp av alla fördelar och allt du får tillbaka. Jag skulle aldrig vilja bli lärare om det inte fanns elever. Det skulle kännas trist att arbeta fram ett pedagogiskt material utan att få se hur det togs emot. I klassrummet får jag direkt respons och märker omedelbart om det jag skapat fungerar eller inte.
Att sia om framtiden är inte lätt men Jonas Melin säger att han kommit till läraryrket och S:t Eriks gymnasium för att stanna.
– Att vara lärare innebär att du är involverad i en ständigt pågående utvecklingsprocess. Jag lär mig nya saker varje dag och det kommer hela tiden elever som vill lära sig nya saker. Som bildlärare med specialinriktning mot animation är området enormt. Till saken hör också att jag höga kvalitetskrav på mig själv, jag är helt enkelt inte nöjd förrän det är färdigt. Och färdigt det blir det aldrig, så jag stannar här och finslipar mitt arbete allt eftersom.