Etikettarkiv: Lärarnas Riksförbund

Öka genom­strömningen i skolan

Åsa Fahlén, förbundsordförande för Lärarnas riksförbund. Foto: Rikard Westman
Åsa Fahlén, förbundsordförande för Lärarnas riksförbund. Foto: Rikard Westman

Ett mer riktat ekonomiskt stöd som baseras på elevernas socio­ekonomiska bakgrund och intagningspoäng till gymnasieskolan kan bidra till en mer jämlik gymnasieskola. Ett sådant stödsystem kan även öka genomströmningen av elever och bidra till att fler tar en gymnasieexamen. Det anser Åsa Fahlén, förbundsordförande för Lärarnas riksförbund.

– Elevernas möjligheter att fullfölja ett gymnasieprogram har ett starkt samband med de resurser de har med sig när de börjar gymnasieskolan. För att jämna ut klyftorna mellan olika gymnasieskolor och bidra till en mer jämlik skola vill vi se ett ekonomiskt likvärdighetstillskott riktat mot just gymnasieskolan, säger Åsa Fahlén, förbundsordförande för Lärarnas riksförbund.
Gymnasieskolan går mot en ökad regionalisering. Det finns redan ett utredningsunderlag om hur statens skolmyndigheter kan regionaliseras. Den utredningen passar väl samman med en regionaliserad gymnasieskola, där staten skulle kunna ta ett större ansvar. Utöver finansieringen handlar det om dimensionering av utbildningsinriktningar och skolenheter. Överetableringar är mycket dyra, inte bara för samhället, liksom att underetablering leder till arbetskraftsbrist.
– Det är viktigt att arbetsmarknadens behov blir en del av styrningen, inte endast elevintresset. Kommunerna kan inte själva klara gymnasieskolans dimensionering och finansiering, utan det behövs en aktör som tar ett helhetsansvar, säger Åsa Fahlén.

Baseras på intagningspoäng
– En statlig medfinansiering som baseras på elevernas olika förutsättningar har potential att öka genomströmningen och höja kunskapsresultaten. Ett och samma gymnasieprogram kan attrahera vitt skilda elevgrupper i olika kommuner och friskolor. Det måste finansieringen till viss del ta hänsyn till, säger Åsa Fahlén.
Hon anser att den här typen av finansiering, som enligt förbundet bör fungera som ett tillskott utöver gymnasieskolornas grundfinansiering, då gymnasieskolan, precis som grundskolan är underfinansierad. I grundskolan talar man om sex miljarder i likvärdighetsfinansiering och förbundet vill gärna se en motsvarande modell även i gymnasieskolan.
För att den här finansieringsformen ska bli verklighet krävs ett regeringsbeslut. Åsa Fahlén hoppas att den pågående regeringsutredningen om framtidens gymnasieskola ska ta upp frågan och landa i samma slutsats som Lärarnas riksförbund.
– Man bör även inkludera vuxenutbildningen i den här finansierings- och dimensioneringsformen, vilket kan leda till en tätare kontakt mellan gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Den här typen av statlig finansiering kan göra det möjligt för lärare på gymnasieskolor där behoven är som störst att ha mindre elevgrupper med ökade möjligheter till stödinsatser. Det kan i sin tur bidra till att attrahera fler behöriga lärare till gymnasieskolor och program med låga intagningspoäng, säger Åsa Fahlén.

En majoritet vill införa ämnesbetyg

Åsa Fahlén ordförande för Lärarnas Riksförbund. Foto: Rikard Westman
Åsa Fahlén ordförande för Lärarnas Riksförbund. Foto: Rikard Westman

En undersökning som tidningen Framtidens Karriär – Gymnasielärare låtit göra visar att drygt 60 procent av gymnasie­lärarna vill införa ämnesbetyg. Men kåren är splittrad i frågan.

Tidningen Framtidens Karriär – Gymnasielärare genomförde i början av 2018 en undersökning bland ett slumpmässigt urval av gymnasielärare. En av frågorna rör vilken typ av betygsättning som är att föredra. Resultatet visar att 63 procent av de cirka 500 gymnasielärare som svarat på enkäten vill ha ämnesbetyg, det vill säga införa ett betygssystem som ser till en elevs sammantagna kompetens och prestation i ett ämne under en termin. Resterande, 37 procent, föredrar det nuvarande betygssystemet, där det görs en bedömning av eleven efter varje avslutad delkurs.
–Det resultatet stämmer överens med den bild jag har av lärares önskemål om betygssystem. En majoritet vill införa ämnesbetyg men jag vet att kåren är splittrad i frågan, säger Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas Riksförbund.

Mindre stress och mer fokus
Lärarnas Riksförbund har tagit ställning för ämnesbetyg och Åsa Fahlén ser även personligen flest fördelar med det. Den uppfattningen grundar hon dels på det hon hör från ombud och medlemmar i förbundet och dels på sin egen erfarenhet som gymnasielärare. På den skola hon var verksam innan hon tillträdde som ordförande för Lärarnas Riksförbund, våren 2016, erbjöds den internationella gymnasieutbildningen International Baccalaureate där elevernas betyg till stor del bestäms av slutprov efter två års studier.
– Det är ett tufft program men eleverna kände sig ändå inte lika stressade beroende på att de kunde fokusera på sina mål mer långsiktigt. Jag tror det är lättare att fördjupa sig om betygsättningen inte hela tiden hänger över en. Det gynnar både den psykiska hälsan och möjligheten att inhämta kunskap om man skulle ge ett sammantaget betyg i ett ämne istället för efter varje moment.
Att 37 procent av gymnasielärarna svarar att de vill ha kvar dagens betygsystem för att de är trötta på skolreformer eller rädda för förändringar tror inte Åsa Fahlén är en trolig förklaring till undersökningsresultatet. Ser lärare att något kan ändras till en fördel för eleverna så är man villig att anpassa sig efter det.
– Men det är viktigt att veta hur ett nytt betygssystem skulle kunna utformas. Att bara byta betygsystem och oförändrat behålla dagens kursutformade gymnasieskola skulle inte bli klockrent. Det är många aspekter att ta hänsyn till för att hitta fungerande lösningar. Jag välkomnar regeringens utredning av frågan, säger Åsa Fahlén.

Är du för ämnesbetyg eller kursbetyg?

Undersökningen genomfördes mot ett slumpmässigt urval av gymnasielärare i Sverige den 5–6 april 2018. Statistisk felmarginal 2,5–4 procentenheter.

Högskolebehörighet på alla yrkesprogram

Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas Riksförbund (Foto: Elisabet Olsson Wallin) och Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Lärarförbundet (Foto: Peter Jönsson).
Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas Riksförbund (Foto: Elisabet Olsson Wallin) och Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Lärarförbundet (Foto: Peter Jönsson).

Regeringen föreslår att samtliga yrkesprogram i gymnasiet måste innehålla kurser som ger högskolebehörighet från hösten 2019. Eleverna ska dock kunna välja bort de kurserna. Målsättningen är att förändringen ska öka antalet elever som väljer yrkesprogram.

Regeringens förslag är alltså att kurser som ger högskolebehörighet ska ingå i yrkesprogrammen redan från början, bland annat för att öka tryggheten för de elever som ännu inte bestämt sig för om de vill studera vidare efter gymnasiet. Det ska dock finnas en möjlighet för elever som inte vill studera vidare att välja bort dessa kurser.
– Vi är positivt inställda till förslaget, inte minst eftersom det kan stärka yrkesutbildningarnas attraktivitet och få fler elever att söka sig till yrkesprogrammen. Även elevorganisationerna är positiva till att det införs en allmän behörighet. Även i dagsläget kan elever på yrkesprogrammen skaffa sig högskolebehörighet, men i praktiken är det ofta krångligt eftersom elevgrupperna många gånger är små. Dessutom är det ofta svårt att få till det rent schemamässigt, säger Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas Riksförbund.

Ökade resurser
Att vända på det hela så att elever aktivt får välja bort snarare än att välja till högskolebehörighet kräver, enligt Åsa Fahlén, ett bra rådgivningsstöd från studie- och yrkesvägledare.
– I dagsläget har många studie- och yrkesvägledare alltför många elever att vägleda, vilket i praktiken gör det omöjligt att erbjuda varje elev individuell vägledning. Studie- och yrkesvägledarresurserna behöver därför förstärkas om den här förändringen genomförs. Det är också viktigt att de elever som väljer bort högskolebehörigheten på gymnasiet ges möjlighet att läsa in den senare i livet om de exempelvis bestämmer sig för att börja studera på högskola efter att ha varit yrkesverksamma i ett antal år, säger Åsa Fahlén.

Välkomnar förslaget
– Det här förslaget välkomnar vi verkligen, det är en fråga vi drivit under en längre tid. Förslaget sänder en enormt viktig signal till elever som vill utbilda sig till sitt drömyrke men samtidigt vill hålla dörren öppen för framtida högskolestudier, säger Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand.
Hon betonar vikten av att elever på yrkesprogrammen inte ska kunna välja bort de studieförberedande kurserna alltför lättvindigt.
– Jag är övertygad om att det är just känslan av att hamna i en utbildningsmässig återvändsgränd som gjort att söktrycket till yrkesprogrammet minskat de senaste åren. Jag tror definitivt att yrkesbehörighet på samtliga yrkesprogram kan bli den utlösande faktorn som får fler elever att välja yrkesförberedande program, säger Johanna Jaara Åstrand.

Behövs central reglering av lärarnas arbetstider

Svante Tideman, 1:e vice ordförande, Lärarnas Riksförbund. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Svante Tideman, 1:e vice ordförande, Lärarnas Riksförbund. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

– Att införa ämnesbetyg istället för kursbetyg kan minska stress hos eleverna, men kommer förmodligen inte att göra så mycket för lärarnas arbetsmiljö. Vi skulle hellre se en central reglering av lärarnas undervisningstid, säger Svante Tideman, 1:e vice ordförande, Lärarnas Riksförbund.

När läroplan 1994 infördes delades samtliga ämnen på gymnasiet in i kurser. Tanken var att eleverna skulle få större möjlighet att påverka sin egen utbildning. Med åren har det visat sig att systemet skapar stor stress för både lärare och elever.
– Fram till 2000 stod det i vårt kollektivavtal att gymnasielärarna hade 504 timmars undervisning på ett år. Fler timmar än så innebar betald övertid, berättar Svante Tideman.
Den paragrafen finns inte längre, vilket i kombination med många kommuners dåliga ekonomi och dagens kurssystem lett till att lärarnas arbetsbörda ökat markant.
– Lärarlönerna är den tunga utgiftsposten i kommunernas skolbudget. För att klara budgeten drar man ner på antalet undervisningstimmar, kanske till 80 timmar för en 100-poängskurs, och låter läraren ta ytterligare en kurs. Men det är samma kunskapsmassa som ska gås igenom vilket sätter stor press på läraren, säger Svante Tideman.
Han påpekar att fler kurser genererar både mer undervisning och mer efterarbete för varje enskild lärare.
– Läraren får mindre tid att uppnå målen. Om det står 100 poäng i kursplanen, då borde det också vara 100 timmar lärarledd tid till eleverna.

Ämnesbetyg
Nu kan det dock bli ändring. Gymnasieutredningen som presenterades hösten 2016 föreslog en återgång till ämnesbetyg vilket kan bli verklighet 2020.
– Det kommer kanske att gynna eleverna som tycker att det är jobbigt att ha ett stort antal kurser och att bli betygsatta många gånger under sin studietid. Men det blir förmodligen inte bättre för lärarna.
En del av lösningen på problemet, menar han, är att komma tillbaka till någon form av central reglering av lärares arbetstid.
– Det budskapet har vi hittills inte lyckats att få gehör för i avtalsförhandlingarna. Vår förhoppning är att staten tar ett större ansvar för skolan i framtiden. För att kunna göra ett ännu bättre jobb som lärare behövs det mer tid för varje elev, inte mindre, fastslår Svante Tideman.

En god löneutveckling får lärare att stanna

Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas Riksförbund (Foto: Rikard Westman), Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Lärarförbundet (Foto: Peter Jönsson) och Ragnar Sjölander, distriktsordförande och kommunombud i Stockholms stad på Lärarnas Riksförbund.
Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas Riksförbund (Foto: Rikard Westman), Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Lärarförbundet (Foto: Peter Jönsson) och Ragnar Sjölander, distriktsordförande och kommunombud i Stockholms stad på Lärarnas Riksförbund.
När Framtidens Karriär – Gymnasielärare lät ett slumpmässigt urval av gymnasielärare ranka de faktorer som kan få dem att stanna hos sin arbetsgivare toppade bra lön och en god löneutveckling listan. 66 procent anser att en bra psykisk arbetsmiljö är viktigt.

– Jag instämmer definitivt i de faktorer som lärarna anser vara viktigast för att de ska stanna hos sin arbetsgivare. Jag känner även igen resultatet från Lärarnas Riksförbunds egna undersökningar. Det är tydligt att många lärare prioriterar sina grundläggande förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb innan de funderar kring att exempelvis göra karriär, säger Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas Riksförbund.
Hon betraktar stöd från rektor och kollegor, tillräckligt med tid till att förbereda lektioner samt en löneutveckling som matchar lärarnas kompetens och ansvar som de viktigaste faktorerna för att få lärare att vilja stanna hos sin arbetsgivare.

Andra professioner kan avlasta
– Ett skäl till att endast 29 procent prioriterar formella karriär- och utvecklingsmöjligheter är att läraryrket i sig är väldigt stimulerande och utvecklande om man får tid till kollegialt utbyte och att göra ett jobb med bra kvalitet. Däremot efterfrågas ämnesfortbildning. Den är otroligt eftersatt. Det är viktigt att renodla läraryrket genom att analysera vilka arbetsuppgifter lärare bör utföra och med vilka uppgifter de kan erbjudas avlastning, säger Åsa Fahlén.
– Undersökningsresultatet överensstämmer med många andra undersökningar som gjorts bland gymnasielärare på senare år. Det tyder på att gymnasielärarna är mycket tydliga och samstämmiga kring vilka åtgärder som krävs för att de ska stanna kvar hos sina arbetsgivare. Vi genomför för närvarande en stor nationell undersökning om vilka faktorer som krävs för att bli en bra lärare. Att känna sig rätt värderad lönemässigt, att få lägga tillräckligt mycket tid på undervisning för att kunna göra skillnad för varje elev samt att ha tid till kollegial samverkan är några av de viktigaste faktorerna som framkommit även där, säger Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Lärarförbundet.

Många drabbas av samvetsstress
Hon menar att många lärare lider av samvetsstress, en typ av stress som uppstår när man känner sig otillräcklig och inte hinner utföra sitt jobb på ett tillfredsställande sätt. Den typen av stress kan bland annat leda till ett ökat antal sjukskrivningar bland gymnasielärare.
– För att förebygga samvetsstress krävs att lärare får avlastning från andra yrkesgrupper. Det kan vara allt från socialpedagoger till elevcoacher och administratörer som stärker elevernas sociala välbefinnande i skolan och hanterar mycket av lärarnas administration, säger Johanna Jaara Åstrand.
Hon betonar även vikten av att lärare får tillgång till kontinuerlig kompetensutveckling som bidrar till att utveckla dem professionellt under hela deras karriär.
– Om politiker och skolledning visar mer tillit och förtroende till lärarnas profession och kompetens så kommer det att löna sig många gånger om, både i form av minskade sjukskrivningar, minskad personalomsättning och att det blir attraktivt för fler att välja och stanna kvar i läraryrket på sikt. Det kan förstås även minska lärarbristen. Att få fler lärare att vilja stanna kvar hos sina arbetsgivare är egentligen inte särskilt komplicerat. Det gäller att beslutsfattare och skolledning verkligen lyssnar till och agerar på de tydliga signaler som lärarna skickar ut i den här typen av undersökningar, säger Johanna Jaara Åstrand.

Viktigt med stöttande chefer
– Det är inte förvånande att löneutveckling rankas högst i undersökningen. Löneutvecklingen för gymnasielärare har varit spretig på senare år, alla legitimerade gymnasielärare behöver kunna garanteras en attraktiv löneutveckling, oavsett om de omfattas av karriärtjänster, lärarlönelyft och liknande, säger Ragnar Sjölander, svensklärare på Blackebergs gymnasium samt distriktsordförande och kommunombud i Stockholms stad på Lärarnas Riksförbund.
Han anser också att den psykiska arbetsmiljön spelar stor roll för att lärare ska vilja stanna hos sina arbetsgivare, men betonar även vikten av ett bra ledarskap och en skolledning som lärare kan räkna med när de verkligen behöver stöd.
– En anledning till att många gymnasielärare lämnat skolan är att de saknar en chef som backar upp dem. Den ”dokumentationssjuka” som drabbat samhället märks även i skolan. Det är nödvändigt att fler lärare i framtiden får ägna sig mindre åt dokumentation och administration och mer åt undervisning, säger Ragnar Sjölander.

Vilka är de viktigaste faktorerna för att gymnasielärare ska stanna kvar hos sin arbetsgivare? Ange gärna flera.
stanna_graf

1 Bra lön/löneutveckling
2 Bra psykisk arbetsmiljö (minskad stress, mental press etc.)
3 Att läraren ska kunna ägna sig mer åt undervisning
4 Bra team/arbetskamrater
5 Bra ledarskap i gymnasieskolan
6 Mindre administration
7 Lägre arbetsbelastning
8 Bra fysisk arbetsmiljö (lokaler, ljudnivå, luft)
9 Flexibel och mindre reglerad arbetstid
10 Mindre klasser
11 Hög status på yrket
12 Förenklad dokumentation
13 Bra karriär- och utvecklingsmöjligheter
14 Motiverade/intresserade elever
15 Större ansvar och befogenheter till läraren
16 Annat

Många gymnasielärare anser att de är värda en högre slutlön

Mathias Åström, förhandlingschef på Lärarförbundet och Peter Henriksson, förhandlingschef på Lärarnas Riksförbund.
Mathias Åström, förhandlingschef på Lärarförbundet och Peter Henriksson, förhandlingschef på Lärarnas Riksförbund.
En undersökning som Framtidens Karriär – Gymnasielärare genomfört bland ett slumpmässigt urval av gymnasielärare visar att 27 procent betraktar 50 000 kronor som en rimlig slutlön för en gymnasielärare efter drygt trettio år i yrket. 24 procent anser att 45 000 kronor är en rimlig slutlön.

– Det är bra att lärarna anser att de är värda samma slutlön som andra jämförbara yrkesgrupper med motsvarande utbildningslängd och ansvar, exempelvis ekonomer, civilingenjörer och jurister. Lärarbristen bidrar till att höja hela lönestrukturen för lärare, vilket inkluderar den långsiktiga löneutvecklingen och slutlönen. Det finns inte längre något alternativ, löneläget måste upp, det är en naturlig konsekvens av obalansen mellan tillgång och efterfrågan, säger Mathias Åström, förhandlingschef på Lärarförbundet.
Han betraktar höjda löner som en viktig pusselbit för att få fler gymnasielärare att stanna i yrket. En rimlig arbetsbelastning, rätt förutsättningar för att göra ett bra jobb och attraktiva arbetsvillkor är andra viktiga områden som fler arbetsgivare behöver förbättra.

Lönespridningen har ökat
– Det är glädjande att så många gymnasielärare anser att de är värda en högre slutlön. Lärares löneutveckling behöver förbättras, i dagsläget har gymnasielärare överlag en alltför sammanpressad lönestruktur, vilket komplicerar förutsättningarna för en individuell löneutveckling. Lärarlönelyftet och karriärreformer för lärare har dock bidragit till att öka lönespridningen, säger Peter Henriksson, förhandlingschef på Lärarnas Riksförbund.
– Vi verkar för en ökad lönespridning bland gymnasielärare. Det ger i sin tur bättre möjligheter till en individuell livslönekarriär. Det innebär att en genomsnittlig slutlön bör kunna ligga på det dubbla i relation till den genomsnittliga ingångslönen vid varje enskild tidpunkt. Om ingångslönen för en gymnasielärare idag ligger på 30 000 kronor per månad bör en rimlig slutlön vid samma tidpunkt ligga på 60 000 kronor, säger Peter Henriksson.
Lärarnas Riksförbund anser att gymnasielärares ingångslöner snarare bör ligga på 35 000 kronor i månaden och påpekar att dagens lärarbrist ger stora variationer i förhandlingsläge om ingångslöner.
– Högre löner, bättre arbetsmiljö och en mer rimlig arbetsbelastning än idag är sådant som en arbetsgivare behöver kunna erbjuda för att kunna attrahera och behålla lärare, säger Peter Henriksson.

Vad anser du är en rimlig slutlön (före skatt) för en gymnasielärare? (efter cirka 30 år i yrket)
slutlon_graf